Kattugglor i trädgården

1 juni, 2025
Uggleunge på ett utebord.

Jag vet inte riktigt hur det kom sig. Jag tror det var någon i den lokala Facebookgruppen som hade hört hoande om natten. Hur som helst, en dag fick jag för mig att det vore roligt med ugglor i trädgården. (Man har väl sett Harry Potter…)

Min kära byggde en en holk. Den blev stor. Jättestor, och tung! Men han lyckades få upp den på husgaveln. Men vi trodde nog inte, inte på riktigt att en uggla faktiskt skulle flytta in. Det gjorde det inte heller. Det året i alla fall. Inte nästa heller.

Men året därpå började vi höra det där härligt mystiska ho-ho-hooooo på kvällarna i vinterslutet. Ibland lät det väldigt nära. Så en dag såg jag en uggla flyga in i holken en tidig morgon! Glädjen! Och mycket riktigt, ett kattugglepar hade flyttat in, på riktigt. Åtminstone en unge fick de. Ibland såg vi den titta ut, lite nyfiket.

Jag drabbades av en ugglebesatthet under denna tid. Nära och kära fick vänja sig vid att de helt oförhappandes kunde drabbas av mina ugglefakta när de minst anade det.

Kattugglan som granne

Jag ska erkänna att det kanske inte var så genomtänkt att sätta upp en uggleholk i en villaträdgård. Det är viktigt att man inte stör dem. Och de har vissa vanor man måste tåla.

Såklart vill man spana efter ugglorna och försöka fota dem. Men det kan straffa sig. Kattugglor är väldigt beskyddande när de har ungar. Jag tyckte jag stod inne på altanen en bit ifrån holken. Men en kväll sa det pang! En rejäl smäll i huvudet, lite blodvite blev det med. Men mest chockad blev jag nog. Ugglor är verkligen helt ljudlösa, och tydligen kan de vara osynliga med. Det är just på kvällen de är temperamentsfulla. På dagtid går det utmärkt att passera holken.

Kattugglorna tillbringar också avsevärd tid med att skrika långa monologer till varandra på nätterna, precis utanför vårt sovrumsfönster. Kanske inte den mest rogivande godnattsången.

En kompis som hade ugglor i närheten berättade att de valde deras meditationshus som spyställe. Det var inget vi märkte av. Men det blev storstädning av lite annat på altanen, ska nämnas.

I övrigt var de fantastiska grannar.

Uppgraderat boende

En del tyckte vi skulle ta ner holken med tanke på deras våldsbenägenhet. Men det vore ju elakt när de nu har valt att bo här. (Och så äääälskar jag dem…). Och inte ens jag spenderar så mycket tid i trädgården i vårvintertid ändå, så vi ska nog kunna samsas. Vi bestämde oss dock för att flytta holken bort från huset. Det fanns inte riktigt något bra ställe att sätta den på. Men min kära, ingenjören, byggde en ny holk och monterade den på en hög men stadig stolpe så den kunde placeras på en bättre plats. Där kan vi se den inifrån det trygga vardagsrummet, eller på håll utomhus, utan att störa. Holken uppgraderades också till en rymligare modell med sittpinne ute och stege till ingången inne.

Uggleparen håller ihop, och stannar oftast i samma revir hela livet. Men skulle de komma tillbaka till oss? Kanske skulle de inte gilla den nya holken, eller dess placering? Oron var stor. Våren kom men inga ugglor.

Hade vi skrämt bort dem?

Vilken lycka när vi sedan hörde dem ropa till varandra utanför, och såg dem flyga in i och utvärdera den nya holken. Nu började en ivrig väntan på att det skulle titta ut rufsiga små nyugglor.

Söta men klantiga

Någon månad senare tittade de ut, de små sötbollarna. De betraktade oss nyfiket och var inte så rädda. Inga föräldraattacker heller, kanske har de börjat vänja sig vid oss. Vi tror det var hela fem ungar! Hur fick de plats!? Men uggleungar är som sockervadd, söta och består mest av fluff.

När de vuxit till sig lite så tog de modigt språnget ut i världen. Och det är klart, när man suttit hopklämd med sina syskon i en holk så har man inte koll på det där med vingar, avstånd, landning och sånt. De är faktiskt totalt kassa på att flyga i början. Det blev kraschlandningar, inbrakningar, vinglande och skuttande som små hönor. Mycket underhållande, men också tidskrävande. Hela kvällar försvann i att hålla koll på vad ugglorna styrde med. Det var också nervöst. De är väldigt sårbara när de ranglar omkring på marken. Men föräldrarna satt i en trädtopp och hade uppsikt över dem, och ropade uppmuntrande.

Föräldrarna fortsätter också att mata dem ett tag till efter att de lämnat holken. De lämnade ”matsäck” i form av möss på vår altan som energipåfyllning under flygövningarna.  Altanerna fick nämligen tjäna som flygträningsskola. När man hör något banka på fönstret sent på natten…. Och tittar ut efter vad som står på, och så är det ett litet fluff som försöker sitta kvar på ett halkigt fönsterbleck. Men de lärde sig fort, och nu har de lämnat den trygga trädgården och susar ljudlöst omkring över ekdungen och skogen här bredvid.

Fakta om kattugglor

De jagar framförallt gnagare, men kan även ta fåglar och äta daggmaskar och skalbaggar. De tar inte katter. Namnet har de (troligtvis)?) fått från sitt lite kattaktiga utseende. Bytet sväljs ofta helt och delar de inte kan smälta spyr de upp.

Kattugglor är mästare på kamouflage och smälter väl in bland trädstammar. De håller sig gömda på dagen och jagar på natten. Men de är lätta att känna igen på sina rop. Hanen står för det där vibrerande, lite spöklika hoandet. Honan har mer ett ke-vitt-ljud. De har också ett varningsläte som är ett upprepat skrik. Ungarnas rop på mera mat är ett lite märkligt ”kväkande”.

Kattugglorna stannar kvar över vintern. I februari–april börjar de bygga bo och häcka. De får i genomsnitt tre ägg som honan ruvar i runt 30 dagar innan de kläcks. Efter 35–39 dagar kan ungarna ta sina första flygturer. Men de börjar lämna boet på små utflykter redan innan. Då gömmer de sig i träd i närheten av boet. Föräldrarna fortsätter att ta hand om ungarna i ytterligare två-tre månader. Under sensommar och tidig höst ger sig ungarna iväg för att hitta egna revir.

Ugglor ser bra i mörker, men hörseln är deras främsta superkraft. Deras plattrunda ansikte fungerar som en parabol som fångar upp ljud. Deras öron sitter på olika höjd vilket gör att de blir skickliga på att höra från vilket håll ett ljud kommer. De kan jaga med enbart hörselns hjälp. Men om det är regn så får de svårt att höra, och de kan faktiskt svälta vid långvarigt regn.

The madness has begun!

5 mars, 2023

Varje år strax efter julhelgerna börjar den komma smygande. Jag vet att jag inte är ensam om den. Försåddsgalenskapen. Jag, en i vanliga fall rätt klok och rationell person, startar ett samtal med mig själv som är…ja vad ska jag säga, inte helt verklighetsförankratFörsådder i ett fönster..

  • Nah, jag kommer att komma  ihåg…
  • Alla tomatfröerna gror säkert inte…
  • Oj, så långa och rangliga tomatplantorna blev, jag måste nog toppa dem. Då får jag ju sticklingar med, ifall det blir för få plantor…
  • Jag vet precis var i trädgården jag ska sätta dem….
  • April, det är ju nästan sommar… visst?!
  • Växthuset är ju jättestort…
  • En dag sedan sådd, bäst att kolla om något kommit upp….
  • Nästa år, då ska jag inte börja så tidigt…
  • Om det blir frost får jag väl ta in krukorna, de är ju inte så många…
  • Oj, den här tomaten var ju god, jag måste nog prova att sätta några frön av den också…
  • Två säckar jord måste ju räcka…
  • Måste nog faktiskt så lite fler tomater….
  • Chili är väldigt användbart, det går det åt stora mängder av…
  • Nu har jag nog sått alla fröer jag köpt…
  • Jag ska inte köpa mer fröer nu…
  • …men det kommer nog inte att räcka…så…!

Någon som känner igen sig?

 

Klematiskombinationer

7 januari, 2023

Jag älskar klematis. Det går nog inte att få för många. Så när platsen i trädgården börjar tryta då får man helt enkelt kombinera mera. Det blir väldigt fint också att blanda till exempel rosor och klematis, de samsas väl. Man kan förlänga blomningssäsongen genom att att de kan turas om att blomma eller få härliga färgkombinationer om de blommar samtidig.

Några saker att tänka på:

  • Välj kombinationer som vill ha liknande förhållanden.
  • Välj växter med liknade omfång och växtkraft, så den ena inte begraver den andra. 
  • Det är mycket enklare att kombinera klematisar ur samma beskärningsgrupp. Har du en som ska beskäras ner till marken och en som inte ska beskäras alls, så blir det trassligt att klippa rätt. 
  • Samma som ovan gäller för alla klematiskompisar förresten. Det är mycket enklare att kombinera de som ska beskäras på liknande sätt.
  • Rosor och klematis vill ha mycket av allt, ljus, vatten och gödning. Om de dessutom ska dela plats behöver de extra omsorg.

Några favoritkombinationer i min trädgård

Klematisen Jackmanii är en mycket vanlig sort. Det kan tyckas tråkigt, men det finns en anledning. Eller flera faktiskt. Den är tålig, frisk och enkel att föröka med sticklingar. Och fler vill man ju ha! Den har en fantastisk djup blåviolett färg. Det är något med färgen som gör att den lyfter fram andra färger. Nästan alla nyanser blir extra vackra ihop med Jackmaniifärgen! En solig plats går dock åt, den blommar inte så mycket i skugga.

Jackmanii och Rose the Fairy.

Rosen Pink The Fairy och klematisen Jackmanii (eller Polish Spirit, jag kan inte se skillnad på dem faktiskt…). Bägge blommar rikligt från juli-augusti och fram tills frosten sätter stopp. Rosen är en låg marktäckande sort egentligen, men jag band upp den på spaljén, och då blev den ganska hög. Perfekt för att dölja att klematisen blir lite gles och risig nertill.

Doftpionen är ju ljuvlig, men blomningen ganska kort. Den blommar tidig, och sedan kan den mer senblommande klematisen Rouge Cardinal ta över. Men ibland överlappar de, men det gör ju inget. Bägge klipper jag ner helt på hösten.

Madame Jula Correvon och Jackmanii tävlar i flest blommor och mest växtkraft. 

Mandelklematisens (Rubromarginata) små, små blommor doftar ljuvligt och ger ett nytt vackert skimmer över plymspirean som är lite oansenlig när de maffiga vita spirorna vissnat.

Klematisen Ville de Lyon är så sockersöt och man tror inte det kan bli vackrare förrän man sett den leka med Jackmaniin.

Madame Plantier är en ros med växtkraft och kort men överdådig blomning. Doften av gammaldags lyxig tvål sprider sig vida omkring. Den blir lätt ful i regn, men den står lite under tak. Den kan ju inte få så mycket vatten där och jag hugger ner den brutalt med häcksaxen när den vill ta över entrén till altanen. Madamen får dessutom samsas med en annan diva, klematisen Flamenco Dancer. Det verkar inte bekomma den ett dugg, den frodas minst sagt. Tanken var att klematisen, som ska kunna få till två blomningar, tidigt och sent på säsongen, skulle stå för showen före och efter rosens tid i rampljuset. Men men divor gör ju lite som de vill. Ofta slår de på stort och kör gemensamt nummer. Men jag klagar inte. För mycket av det goda kan ju vara underbart…. 

Klematis Sizaia Ptitsa

30 augusti, 2020
Klematis Sizaia Ptitsa

Klematis Sizaia Ptitsa, integrifolia- gruppen, be mig inte uttala namnet. En icke-klättrare. Hos mig tog den många år på sig att börja blomma, det var först när jag ledde rankorna uppför en spaljé den kom igång. Det var nog för mörkt på marken. Men nu blommar den ihärdigt från början av augusti och långt in på hösten.

Knopparna är nästa svarta. Blommorna börjar som midnattsblå för att sedan gå över till mer blåvioletta nyanser. Charmigt vridna kronblad och faktiskt en svag gullviveljuvlig doft om man kommer nära. Rankorna blir runt två meter på en säsong och man klipper ner den helt på våren.

Ibland viskar jag till den ”det är dig jag älskar mest”, men tyst så att de andra inte ska bli avundsjuka.

Klematis Sizaia Ptitsa

Trädgårdsfilmer

16 maj, 2020
Cyklamenblad i regn

Regnigt, kallt och covid-19-isolering. Då får man roa sig med att skaffa sig inspiration och ny kunskap digitalt. Här några av mina favoriter på Youtube just nu.

Gardeners world – underbart brittiskt tv-program om trädgård.

Nowness Great Gardens – makalösa trädgårdar världen runt i vackra filmer.

Garden Answer – alltid lika glad och entusiastisk amerikansk kvinna som visar sin trädgård och ger  kunniga tips.

Slottsträdgården Ulriksdal – lärorikt från proffs, och mycket trevligt.

National Garden Scheme – besök brittiska trädgårdar digitalt.

RHS – Royal Horticultural Society – här kan man fördriva mycket tid. De om Chelsea Flower Show är roliga.

Striptease

15 maj, 2020

Hon är tveksam och försiktig med att lätta på vinterklädsel, praktmagnolian. Först har hon luden dubbel vinterpäls. När värmen kommer tar hon tveksamt av sig den ena, men dröjer länge innan den andra tas av. Och då lämnar hon ändå pälsmössan kvar på blomknoppen för säkerhets skull. Och visst gör hon rätt i sin tvekan. I år slog några frostnätter till precis när hon tänkt slå ut i sin överdådsblomning. Jag lägger ut en bild från 2018 istället, för synen var så sorglig med bruna slamsor i stället för blomprakt som  ingen kan gå oberörd förbi.

Magnolia knopp Magnolia knopp Magnolia knopp Magnolia knopp

Lökar

29 juni, 2019

Kände mig lite nedslagen en dag över att trädgårdens rabatter börjar bli överfulla så min favoritsysselsättning att plantera nya härliga växter måste begränsas. Men så slog det mig. Våren! Den tidiga våren, där finns det plats! Plötsligt blev trädgården några hundra kvadratmeter större. Kändes det som i alla fall… och en låååång beställning till Holland (Eurobulb) gick iväg. Efter en väntan (som också blev lååång) blev det äntligen dags att plantera ner dem i marken. Lite svårt att föreställa sig hur det ska bli när det är fel säsong. Bra att jag har mycket bilder från trädgården som stöd för minnet. Och jag ska erkänna att jag gjorde moodboards i Indesign för att matcha färgerna månad för månad. Plantorna brydde sig dock inte helt om mina planer. Men fint blev det! Det enda jag ångrar var nog att jag inte köpte fler iris. Och kanske ännu fler tulpaner. Krokus kan man ju inte få för mycket av heller…

Kanske den vackraste av alla tulpaner Tulipa ’La Belle Epoque’.

Erythronium tuolumnense ’Pagoda’, hundtandslilja.

 

Tulipa ’Blue Diamond’

Tycker att denna kombination blev lyckad; Tulipa ’La Belle Epoque’, Tulipa ’Blue Diamond’, och Tulipa ’Queen of Night’.

Erythronium tuolumnense ’White Beauty’, hundtandslilja.

Tanken var att violetta krokusar skulle sticka upp ur den silvriga mattan av silverarv. Det funkade bra tycker jag. Sedan gömdes krokusbladen när silverfluffet växte. Crocus tommasinianus, ’Whitewell Purple’ Crocus tommasinianus ’Barr’s Purple’, Crocus tommasinianus ’Ruby Giant’.

 

Stamma upp liguster

13 januari, 2018
Uppstammad liguster Uppstammad liguster

I somras fortsatte jag mina uppstamningsprojekt. Det är så kul att klippa och forma. Och fördelen med att ha en uppväxt trädgård är ju just att det finns uppväxta träd och buskar. Det är synd att ta bort dem, ofta går det att snygga till dem. Denna gång var det en ligusterbuske som blev tillfixad. Den var lite intetsägande tyckte jag. Med uppstamningen blev den mer som ett gulligt litet flerstammigt träd.

Vi har gott om vintergrön liguster som häck. De är bra tycker jag. Växer snabbt (på gott och ont…) och tätt och är lätta att forma prydligt. Bladen sitter kvar större delen av året. De är tåliga och om man klipper häcken sent på säsongen hinner den blomma på våren innan det är dags att klippa igen. Blommorna doftar visserligen något kväljande, men de drar till sig moln av fjärilar och andra insekter. Fåglarna gillar bären och att gömma sig i häcken.

Till skillnad från uppstammad tuja kommer ligustern nog vara mer skötselkrävande. På tujan kommer det inte (så många) nya skott på stammen, man det gör det på ligustern, som också kan roa sig med att skjuta rotskott omkring sig.

Eftersom liguster växer snabbt är det lätt att forma om den. Min tanke är att den ska få större och mer rund krona framöver. Den har fått backnejlikor runt fötterna som snart växer till sig till en silvrig matta. Skönt att inte behöva trixa runt med gräsklipparen.

Pyssel inomhus

7 januari, 2018
suckulent

I väntan på våren får man pyssla lite inomhus. Min sambo har svarvat ur några trädbitar och satt i en liten sillburk som håller kvar jorden. Suckulenterna jag planterat däri kräver varken mycket jord eller vatten, så det kan nog fungera.

Lycka är att skörda i december…

24 december, 2017
Grönkål

Grönkålen var en av de saker som lyckades i köksträdgården i år. Präktig och orörd av hararna räckte den gott och väl till den traditionsenliga grönkålssalladen på två julbord med våra familjer. Fantastiskt god är den och smakar krispigt nyttigt till all stabbig julmat.

Receptet är så här:

1 dl balsamvinäger

1,5 dl flytande honung

3 dl rapsolja

saft av en citron

1 tsk citronpeppar

1,5 dl rostade solrosfrön

Grönkål, ungefär ganska mycket

Repa grönkålen fint. Rosta fröna på svag värme i stekpanna eller ugn (ca 5 min i 225 grader). Blanda strax innan servering.

 

 

 

Drivvedsprojekt

19 oktober, 2017

Jag älskar drivved. Så silvrigt och vackert. I trädgården för det in lite mystik, lite trolskt och vilt.

Himmelskt himmelsblått

14 oktober, 2017

Jag älskar blått, och blå blommor är magiskt vackert i skuggan. När vi flyttade in rådde här total brist på blåhet, men det kommer snart vara åtgärdat.

Min efterlängtade blå rabatt börjar ta form. Än så länge är den lite ödslig, men snart nog kommer en klematis ’Sizaia Ptitsa’ (som inte klättrar) mingla runt här bland moln av kaukasisk förgätmigej med silvriga blad och lysande blå kungsnäva.

Mellan trampstenarna finns en liten blå klocka jag inte vet namnet på (någon som vet?) och lyser vägen till ”hemliga gången”.  Där står också en bolltistel på helt fel plats – den är vass att gå förbi.

En blå stjärnklocka ’Campanula poscharskyana’ försöker jag övertala att välla ut mellan granitblocken. Och några (ja okay då, alldeles för många) klematis, ’Jackmanii’ och ’Lagoon’, ska lägga sig snällt tillrätta som kuddar på stenmuren – och inte ge sig på att klättra i häcken. Blå iris och praktveronika Veronica austriaca ’Shirley Blue’ ska sticka upp här och där. På våren, blå krokus, pärlhyacint och vårstjärna.

En violettblå rhododendron ’Impeditum’ måste nog flytta hit från den vita rabatten. Kommer bli så fint. Och så trångt. Men det är ju två bra anledningar att göra större rabatt, tror inte det kan bli för mycket blått för min del.  Och då kanske jag kan klämma in en spaljé Klematis JackmanimeStjärnklockad blåregn med…

Ibland blir det fel…

6 oktober, 2017

Det blir inte alltid som man tänkt sig när någon tänkt fel. Eller märkt fel och inte märkt det iallafall. Till butikernas försvar ska jag säga att jag inte brytt mig om att reklamera.

Funkia Sum and substance? 

Nope! (Köpt på Odla. nu). Fast denna var ju riktigt fin, med den ljusa kanten på bladen. Hade varit kul att veta namnet på den dock. Någon som vet?

Klematis Hagley Hybrid?

Nix! Skulle inte tro det. Men också ganska fin. (30-kronors-klematis på Lidl)

Och denna till min vita rabatt, är inte alls en vit Montanaklematis… utan en väldigt violett  Jackmanii – som jag råkar ha fyra stycken av redan (sticklingar är kul!). (30-kronors-klematis på Lidl)

 

 

 

 

Stamma upp tujor

14 april, 2017
Så här såg det ut innan. Vid garageväggen, precis vid vår frukosthörna växer en rad med tujor. De var mest tufsiga och tråkiga och jag var lite sugen på att ta bort dem. Men å andra sidan, hur kul är en garagevägg? Och tujornas rötter sträcker sig långt under plattorna (som visserligen ska läggas om…någon gång…), och skulle nog vara svåra att få bort. Och vad skulle kunna växa där i stället? Norrläge, skugga hela dagen och dessutom kruttorrt under takutsprånget.
Jag bestämde mig för att stamma upp dem. Det tog sin tid, men jag tycker det blev fint. Det ser intressantare ut, speciellt på vintern. Jag planterade gul fetknopp (Sedum acre) under. Det är typ det enda som kan tänkas vilja växa därunder. De bredde ut sig snabbt och blommar gult på våren. Men försök pågår med porslinsbräckor (Saxifraga x urbium), som kanske inte frodas men i alla fall verkar klara sig där.

Det är svårt att få det rakt, man måste ha en stödlinje, och gå en bit ifrån med jämna mellanrum för att se så det blir bra.

Färdigt resultat. Rabatterna har också stramats upp, men det får bli ett annat inlägg.

Ganska så trädgårdsnördigt är det…

14 april, 2017

…att kasta sig över en 363 sidor tjock bok om jord. Så intressant att riktigt få fördjupa sig i ett ämne och gräva ner sig i jordtyper, kompost och gödsling. Själva grunden för att lyckas med trädgården. Trädgårdsboken om jord (Bokförlaget Langenskiöld) – rekommenderas varmt, precis som Konsten att odla det omöjliga, Peter Englander (Bonnier fakta). Man blir ju grymt sugen på att odla allt spännande som inte borde gå att odla här, men som faktiskt kanske…. Garaget börjar bli lite fullt dock med övervintrare. Men även om man inte vill odla omöjliga saker, så ger boken väldigt bra kunskap om mikroklimat och hur man ger växter de bästa förutsättningarna.

Frostig morgon

11 mars, 2017

Tibasten (Daphne mezereum) har haft blomknoppar sedan nyår och en efter en slår de ut. Än är det för kallt för att en underbara doften riktigt ska sprida sig, men snart snart. Jag älskar den busken, mest för den tidiga blomningen, som är fantastisk, men busken är fin året om och får röda bär (giftiga) och vackra höstfärger. Hortensiorna pryder sin plats fortfarande.

 

 

Kajor

17 januari, 2017

Lite off topic, men kunde inte låt bli att visa den här mobilfilmen från morgonpromenaden till jobbet i Norrköping. Visst är det märkligt fascinerande att titta på? Som en bisvärm, eller dementorerna i Harry Potter. Jag stod där en bra stund och beundrade skådespelet.