I väntan på våren får man pyssla lite inomhus. Min sambo har svarvat ur några trädbitar och satt i en liten sillburk som håller kvar jorden. Suckulenterna jag planterat däri kräver varken mycket jord eller vatten, så det kan nog fungera.
Jag älskar drivved. Så silvrigt och vackert. I trädgården för det in lite mystik, lite trolskt och vilt.
 |
 |
Denna gång blev det en rejäl spaljé som klarar en maffig klematis, eller kanske en klätterros (som inte är alltför starkväxande).
I rastlös väntan på våren passar jag på att göra lite blomstöd och spaljéer i armeringsjärn.
Resor och diamanter i all ära, men inget slår en egen svets i födelsedagspresent, det är romantik det! Så mycket roligt man kan göra! Det är inte så svårt att svetsa ihop en enkel spaljé i armeringsjärn. Och nu när jag börjar få snits på det blir det mer och mer avancerade former. Jag gillar verkligen det rostiga lite ruffiga intrycket. Sedan är det diskret, det smälter in i grönskan och lyfter fram växterna. Många spaljéer blir det. Men en trädgård rymmer fler än man tror, faktiskt. Och några har jag gett bort till vänner.
 |
 |
