Ibland blir det fel…

6 oktober, 2017

Det blir inte alltid som man tänkt sig när någon tänkt fel. Eller märkt fel och inte märkt det iallafall. Till butikernas försvar ska jag säga att jag inte brytt mig om att reklamera.

Funkia Sum and substance? 

Nope! (Köpt på Odla. nu). Fast denna var ju riktigt fin, med den ljusa kanten på bladen. Hade varit kul att veta namnet på den dock. Någon som vet?

Klematis Hagley Hybrid?

Nix! Skulle inte tro det. Men också ganska fin. (30-kronors-klematis på Lidl)

Och denna till min vita rabatt, är inte alls en vit Montanaklematis… utan en väldigt violett  Jackmanii – som jag råkar ha fyra stycken av redan (sticklingar är kul!). (30-kronors-klematis på Lidl)

 

 

 

 

Stamma upp tujor

14 april, 2017

 

Så här såg det ut innan. Vid garageväggen, precis vid vår frukosthörna växer en rad med tujor. De var mest tufsiga och tråkiga och jag var lite sugen på att ta bort dem. Men å andra sidan, hur kul är en garagevägg? Och tujornas rötter sträckte sig långt under plattorna (som visserligen ska läggas om…någon gång…), och skulle nog vara svåra att få bort. Och vad skulle kunna växa där i stället? Norrläge, skugga hela dagen och dessutom kruttorrt under takutsprånget.
Jag bestämde mig för att stamma upp dem. Det tog sin tid, men jag tycker det blev fint. Det ser intressantare ut, speciellt på vintern. Under planterade jag gul fetknopp (Sedum acre) – typ det enda som kan tänkas vilja växa därunder. De bredde ut sig snabbt och blommar gult på våren. Men försök pågår med porslinsbräckor (Saxifraga x urbium), som kanske inte frodas men i alla fall verkar klara sig där.

 

Det är svårt att få det rakt, man måste ha en stödlinje, och gå en bit ifrån med jämna mellanrum för att se så det blir bra.

 

 

Färdigt resultat. Rabatterna har också stramats upp, men det får bli ett annat inlägg.

Ganska så trädgårdsnördigt är det…

14 april, 2017

…att kasta sig över en 363 sidor tjock bok om jord. Så intressant att riktigt få fördjupa sig i ett ämne och gräva ner sig i jordtyper, kompost och gödsling. Själva grunden för att lyckas med trädgården. Trädgårdsboken om jord (Bokförlaget Langenskiöld) – rekommenderas varmt, precis som Konsten att odla det omöjliga, Peter Englander (Bonnier fakta). Man blir ju grymt sugen på att odla allt spännande som inte borde gå att odla här, men som faktiskt kanske…. Garaget börjar bli lite fullt dock med övervintrare. Men även om man inte vill odla omöjliga saker, så ger boken väldigt bra kunskap om mikroklimat och hur man ger växter de bästa förutsättningarna.

Frostig morgon

11 mars, 2017

Tibasten (Daphne mezereum) har haft blomknoppar sedan nyår och en efter en slår de ut. Än är det för kallt för att en underbara doften riktigt ska sprida sig, men snart snart. Jag älskar den busken, mest för den tidiga blomningen, som är fantastisk, men busken är fin året om och får röda bär (giftiga) och vackra höstfärger. Hortensiorna pryder sin plats fortfarande.

 

 

Kajor

17 januari, 2017

Lite off topic, men kunde inte låt bli att visa den här mobilfilmen från morgonpromenaden till jobbet i Norrköping. Visst är det märkligt fascinerande att titta på? Som en bisvärm, eller dementorerna i Harry Potter. Jag stod där en bra stund och beundrade skådespelet.

Egna nötter till jul

28 december, 2016

Ormhassel

 

 

 

 

Jag visste inte att ormhasseln kunde ge nötter. Vår stackars lilla ormhassel har fått flytta runt för att jag inte kunnat bestämma plats till den. Och så återgäldar den mig så fint med att producera nötter. Och jo, de går att äta. Väldigt goda! Som om det inte räckte med att det är en så vacker buske, speciellt om man stammar upp den till ett knotigt träd. Om man låter den växa fritt blir den lätt mest ett ris-virrvarr. Bilden  på det stora trädet är från Zetas trädgård.

Stamma upp en tuja

28 december, 2016
Uppstammad tuja

Tidigt i våras fick jag för mig att den stora tujafyrkanten på framsidan var tråkig. Jag tyckte den såg tung och klumpig ut, och dessutom var det jobbigt att klippa gräset runt om. Å andra sidan skyddar den mot insyn i köket och så är den vintergrön. Ett alternativ hade varit att helt ta bort den och ersätta med något snyggt träd. Men det kändes som ett stort projekt att gräva bort den och det tar ett tag för ett nyplanterat träd att växa sig stort och fint. Men jag tänkte att om jag stammar upp tujan, så kanske det blir finare, mer luftigt. Och så kan jag täcka med någon fin växt under och slippa gräsklippningen där.

dsc_8786Det verkar vara olika bud på när det är bäst att tukta tujor. Det här var i mars, så det fick bli då. Det var helt enkelt då jag hade tid och inspiration, och tujan klarade den grava misshandeln fintfint.

Lite läskigt var det att börja klippa. När det var halvklart såg det bedrövligt ut! Det hade varit lättare att vara två, för att det var svårt att se vad som skulle hända om en gren togs bort. Den såg kanske ut som om den inte var någon mening med, men sedan så visade sig den sträcka sig till en annan del av fyrkanten och så blev det ett tomt hål där. Jag fäste ett snöre mellan två stolar för att det skulle bli rakt, och kollade det med vattenpass. Marken lutar så det gick inte att mäta nerifrån och upp, då hade det blivit snett. Det var mer jobb än jag trott. Jag höjde upp kronan i omgångar tills jag blev nöjd. Det tog hela dagen och jag tyckte inte det blev jättebra. Men nu när det har gått några månader och marktäckaren har vuxit till sig så tycker jag det blev fint. Det ser intressantare ut, och gör att det blir mer form på vintern.

Marktäckaren är silverarv. Jag ville ha något som lyser upp det skuggiga hörnet och skapar kontrast mot den mörkgröna tujan. Silverarv vill ha det soligt och torrt, men är inte så kinkigt så jag testade det. Jag hade redan silverarv i en rabatt, och där började den ta över utrymmet, så jag flyttade plantor därifrån och tog frön senare när den blommat. Det gick på två månader så var marken ganska täckt. Det är en tacksam och fin växt, tycker jag. Klipper man ner de vita blommorna så blommar den igen. Den håller sig fin hela vintern och täcker snabbt. Den sprider sig dock ganska så lätt, så det är bäst att klippa bort fröställningarna för att hålla den på plats. Den är dock lätt att rensa bort.

dsc_0089

Spaljéer i armeringsjärn

24 oktober, 2016
Svets

Resor och diamanter i all ära, men inget slår en egen svets i födelsedagspresent, det är romantik det! Så mycket roligt man kan göra! Det är inte så svårt att svetsa ihop en enkel spaljé i armeringsjärn. Och nu när jag börjar få snits på det blir det mer och mer avancerade former. Jag gillar verkligen det rostiga lite ruffiga intrycket. Sedan är det diskret, det smälter in i grönskan och lyfter fram växterna. Många spaljéer blir det. Men en trädgård rymmer fler än man tror, faktiskt. Och några har jag gett bort till vänner.

https://jord.textmagasinet.se/wp-content/uploads/2016/10/DSC_0092.jpg