Som en barndomsfantasi. När man gick genom portalen, öppnade dörren i det hemliga skåpet, eller slog upp en förtrollad bok så färdades man långt bort. In i ett magiskt land där allt kunde hända.
Att stiga in i en kinesisk trädgård är som att stiga in i ett stycke obändig natur. Men en idealiserad natur, mer som en romantisk dagdröm, en längtan efter naturen. Ett stilla landskap, som skänker ro. Berg och sjöar, skog och vindlande broar. Storslagna vyer, på liten yta. Trafikbruset slocknar, och luften klarnar.
Den är hemlighetsfull, den kinesiska trädgården. Som en blyg flicka döljer ansiktet bakom en solfjäder och bara visar glimtar av sin skönhet, avslöjar den sina vyer långsamt en efter en. Överallt finns noggrant arrangerade stilleben att njuta av. Ett rum, en trädgård i trädgården. Ett vattenfall, ett träd eller en öppen paviljong. Alltid med en glimt som leder nyfikenheten vidare. Driver en att gå djupare in i trädgården mot nästa blickfång, lockar en med på färden. Följ mig. Ett löfte. Titta här, här har jag mer att visa dig. Se vad jag gömmer.
Man kan tillbringa en dag med att följa guldfiskarnas vindlande turer. De är i Kina en symbol för rikedom och överflöd. Och visst ger de ett överdådigt intryck där de far fram som orangea eldslågor under jadeskimrande grön yta.
Dammens spegling behövs för att hämta ner himlen till trädgården. Tårpilar sveper med sina silvergröna vidjor över den svala ytan. Trädgården tycks sväva på vattenspegeln som försvinner in under stenarna. Vattnet springer ibland ut från en skrovlig klippa, kastar sig modigt ner i en smal ravin.
I trädgården finns inga stora öppna ytor. Inga blommiga rabatter. Ingen gräsmatta som sträcker ut sig. Grönt är den dominerande nyansen. Mossgrönt, limegrönt, silvrigt grågrön, alla nyanser man kan tänka sig, av grönt. Det går inte tröttna på den gröna färgen. Den skänker lugn. Formerna träder fram. Och en rödglödande lönn, en ensam orkidé, eller ett aprikosträd i doftande blom, träder fram och lyser mot den stilla gröna bakgrunden.
