En plats som Lambohov

Det handlar om Lambohov. Kanske inte om platsen Lambohov, utan mer om Lambohov som en plats. Ett alldeles vanligt område, som vi många känner väl, som är vårt hem, även om det heter något annat.

Det handlar om en konstig vinter, när världen krympt. När det nära har blivit närmare. Vi åker inte långt. Kanske inte nära heller. Utanför skrämmer världen. Vi är instängda, hemmanära.

Men också! Tryggt omslutna. Nya möten får plats. Fast på håll. Det handlar också om riktning, om att vara på väg någonstans, oklart vart. Något vilsamt finns i lugnare tempo. En chans att se, vad vi brukar se, det alldeles alldagliga nära, fast på nytt sätt.